Boliden
Den 6 augusti avled min mamma Birgit Nilsson på Skellefteå lasarett. Vi var där tillsammans med henna hela den sista tiden. Mamma blev 89 år.
Mamma föddes 1923 i Kristianstad. Hon växte upp i Hammar strax utanför Kristianstad tillsammans med sina tre yngre syskon. Hon fick tidigt börja hjälpa till i hemmet och på de små odlingar som tillhörde gården.
Under tonårstiden bröt kriget ut och mamma var då lärling på en syateljé, där hon fick lära sig att sy och framför allt att sy om och ändra på gamla plagg.
Våren 1945 träffade hon sin norrlänning, min pappa. Det var på en danstillställning och redan första kvällen friade pappa till henne. Den andra februari 1946 gifte de sig i Trefaldighetskyrkan i Kristianstad och bosatte sig i Bromölla där pappa hade arbete. Där i Bromölla föddes både min bror Bengt och Jag.
Pappa, som var norrlänning och kom från byn Granbergsträsk i Jörn, började få hemlängtan och 1949 gick flyttlasset norrut till Lycksele, där bodde vi i fem år.
De drömde om ett eget företag och pappa köpte en gammal verkstad i Strömfors, Boliden. Vi flyttade dit tidigt på våren 1954. Det blev mycket arbete, både bostad och verkstad var väldigt omoderna, men de var unga och inte rädda för arbete.
I Strömfors bodde vi sedan kvar. Nu hade vi ett stort hus med de moderniteter vi behövde och mamma jobbade på verkstadens kontor. Där fanns också en stor trädgård där hon kunde odla allt från potatis till vackra blommor. Mamma älskade sin trädgård.
Under vår uppväxt har hemmet alltid varit öppet för barn/ungdomar. Under sommaren hade vi alltid sommarbarn från Stockholm, de återkom varje sommar och gjorde även besök som vuxna. Många glada minnen finns kvar från dessa somrar. När vi var tonåringar var det alltid i vårt hem som vi ungdomar samlades, där fanns alltid hembakade bullar till alla. När jag och min bror var vuxna och utflugna fick vi en ”lillebror”, Olle, han kom till mamma och pappa som fosterbarn när han var 14 år.
Pappa hade ett stort intresse för jakt, fiske, natur och fjällen. Det blev också mammas stora intresse. Varje år, vår och höst, var vi till fjällen för fiske och vandring. Jag har många fina minnen från våra fjällturer till Rebnis.
Mamma engagerade sig även politiskt och i föreningslivet, både då det gäller kultur och idrott, och år 2007 blev hon vald till årets Bolidenbo. Ända fram till sin död var hon engagerad i föreningslivet, då var hon ännu ordförande för trivselgruppen på äldreboendet ”Skogsbacken” och SPF i Boliden.
Mamma blev änka 1993. Ett par år levde hon ensam men träffade sedan en ny livskamrat, Stig. Ingen som har sett mamma och Stig tillsammans kan ta miste på den stora kärlek som fanns mellan dem. De fick 18 fina år tillsammans.
Mamma fick också uppleva glädjen med barnbarn och barnbarnsbarn. Vi vet att mamma skulle ha velat vara kvar för att se fortsättningen på ”allas” våra liv. Tyvärr blev det inte så, men vi kommer att sända våra tankar till henne och berätta hur det går för oss, även om hon inte finns med oss i jordelivet längre.
Mamma fick även uppleva den största sorgen en mamma kan få när min bror Bengt gick bort i februari 2012. Den sorgen har tagit mycket på hennes krafter.
De två sista åren hon levde ägnade hon en hel del tid åt att skriva ner och berätta om sitt liv, fram till det år pappa gick bort. Det blev en liten bok på 67 sidor som vi alla fick ett exemplar av till julen 2012, det var en fantastisk julgåva.
Saknaden kommer att bli stor, men när sorgen lagt sig kommer vi att ha ett helt fång med vackra minnen kvar.
Britt-Marie