Allan Holmström

February 4, 2014, 6:00 pm

Arjeplog

Allan Holmström avled söndag 26 januari på Sunderby sjukhus efter en operation. Pappa blev 89 år.

Pappa föddes i Myrheden vid Uddjaures strand i en syskonskara på åtta varav sex uppnådde vuxen ålder och två finns kvar i livet. Från barnsben hjälpte pappa till med familjens försörjning på olika sätt. Det är få slåttermyrar som inte pappa har besökt för att få hö till familjens kreatur. Då föräldrahemmet låg vid sjön kom fiske i olika former att bli ett sätt att skaffa mat. Fiske var ett stort intresse som han idkade året om och lärde oss barn när vi var små. Det är många kilo fisk som har serverats där hemma.

Skolgången kom att ske på ön Mullholm men endast fem år eftersom han fick hoppa över första klass. Som för många andra blev skogsarbete den första försörjningen. Pappa utbildade sig till murare och kom att verka i detta yrke under större delen av sitt liv. Från 1974 och fram till sin pensionering var han även kyrkvaktmästare i kyrkan i Arjeplog.

Pappa träffade sin livskamrat Emmy Burman från Eriksholm och de gifte sig 1953. Tillsammans med sin bror Martin byggde de ett stort hus på Krokvägen. Detta hus kom att bli pappas glädje fram till det att hälsan svek.

1959 föddes sonen Svante och 1964 kom Per-Johan. Som seden var på den tiden fick han inte vara med på födslarna. Enligt pappa så satt han i en timmerkoja när Svante föddes och när jag föddes påstod han att värmepannan stod still, samt att det var trettio grader kallt ute. Denna berättelse har jag dock inte kunnat verifiera.

En solig dag i mars 1992 omkom Svante i en flygolycka utanför Linköping och denna händelse kom att kasta en skugga under resten av pappas liv. Pappa såg även fram emot att bli farfar, men olyckan slog till och barnbarnet Oscar dog innan födelsen.

Stugan i Eriksholm kom att bli en speciell plats i mamma och pappas liv. En plats dit de åkte så fort möjligheten gavs. Trots att Arjeplog betydde mycket för pappa så tvekade han inte att åka till oss barn när vi hade lämnat föräldrahemmet. Det blev ett antal resor runtom i Sverige. Ibland med mamma men även ensam. Han hann även med ett par utlandsresor till exotiska platser som han pratade gott om efteråt. När mamma blev sjuk tog pappa på sig uppgiften att sköta om henne och det innebar att hemmet i Arjeplog blev en viktig punkt.

Allan sörjs av hustrun Emmy, sonen Per-Johan med hustrun Annica och änglabarnbarnet Oscar. Även hundarna Nessie och Kaxa saknar sin ”farfar”.

Per-Johan

↧

Kerstin Frimodig

February 4, 2014, 6:00 pm

≫ Next: Birgit Marklund

≪ Previous: Allan Holmström

Skellefteå

På Regnbågens äldreboende avled Kerstin Frimodig den 29 januari.

Kerstin föddes och växte upp i Bjurfors som näst äldst i Algot och Ida Anderssons barnaskara på fem barn.

Hon kom tidigt att behöva hjälpa till i hemmet då moderns hälsa sviktade. Hon mjölkade korna och hjälpte till i lagården, odlade grönsaker, satte och skördade potatis. Över huvud taget allt som hörde till dåtidens småjordbruk. På så sätt blev hon mångkunnig och skicklig på det mesta. Hon övertog moderns jobb som lokalvårdare i Bjurfors skola, en syssla som senare i livet återupptogs som lokalvårdare på Auraskolan i Skelleftehamn.

Hon träffade sin ungdomskärlek Göte och de gifte sig 1949 och bosatte sig i Skelleftehamn, där Göte jobbade som lokförare. Där föddes barnen Gunnar 1951 och Gudrun 1955. Tio år senare föddes sladdbarnet Katarina. Hon var mammas flicka under sitt korta liv men vid 19 års ålder dog hon i Kerstins famn. En sorg som inte går att beskriva, som sår som inte vill läka.

Hon tyckte om sport och friluftsliv, att åka skidor, spela fotboll, vistas i skog och mark. Hon plockade bär på hösten tillsammans med maken och under de långa båtturerna ut till de bärrika markerna på Skallön följde alltid virkkroken med. Då virkades dukar, sängöverkast med mera.

1966 köpte familjen en sommarstuga vid Storgrundsviken i Skelleftehamn. Det blev det sommarparadis som borde vara alla förunnat. När vi satt i båtarna med våra goda grannar och tävlade om vem som fick den största abborren. Fisken fileades, stektes och blev ett fantastiskt gott pålägg på frukostmackan.

Att ha barn och barnbarn som gäster på bryggan en sommarkväll och utkämpa lekar med bad, bastu, kanotpaddling, piltävlingar med mera, tillhörde det bästa av sommarens aktiviteter. Och att sitta på ett renskinn en vårdag och fiska röding var högtidsstunder.

På gamla dagar drabbades Kerstin, som så många andra av Alzheimers sjukdom, och hon kom att tillbringa de sista åren av sitt liv på Regnbågens äldreboende, gula avdelningen. Där fick hon den bästa vård som någon gammal kan tänkas få av en personal som måste betecknas som enastående.

Kerstin var till sin läggning en lugn och trygg person, som utan oro fick sluta sina dagar i familjekretsens närvaro.

Göte med familj

↧

Birgit Marklund

February 4, 2014, 6:00 pm

≫ Next: Per Stenman

≪ Previous: Kerstin Frimodig

Skellefteå

På kvällen den 27 januari, somnade vår mamma Birgit Marklund in lugnt och stilla på Dammens äldreboende.

Hon föddes i Kalvträsk den 2 februari 1914, dotter till Nicke och Tora Söderström. Mamma var näst äldst av sju syskon.

I sin ungdom flyttade hon till Skellefteå. Hennes första arbete var hos en familj som barnflicka. Under den tiden besökte hon flitigt nära släktingar i Myckle och det var också där hon träffade Gustaf, sitt livs kärlek. De gifte sig 1936 och bosatte sig i Myckle. De fick tre barn. Mamma var utåtriktad och social som person och började genast engagera sig i den kristna verksamheten i Myckle. Hon var ledare i söndagsskolan och juniorföreningen i mer än 40 år och styrelseledamot i Myckle EFS under många år. Hon var också ledamot i kyrkofullmäktige och kyrkorådet i landsförsamlingen. Tidigt engagerade mamma sig i Röda korset och var under ett antal år ordförande i Skelleftebygdens Rödakorskrets.

Mamma var en handlingskraftig person och när tunnbrödsbageriet i Medle, där hon arbetat ett antal år, drog ner på produktionen bestämde hon sig för att starta eget bageri hemma i källaren. När en utbildning till respiratorvakt utannonserades sökte mamma till den trots att hon hade passerat de 50. Hon arbetade, främst på Iva, fram till pensionen. Ett arbete som hon trivdes med och var mycket lämpad för.

I början av 80-talet såldes huset i Myckle till yngste sonen och makarna flyttade till Prästbordet. 1990 blev mamma änka och två år senare avled äldste sonen efter en tids sjukdom, en stor sorg för henne.

Handarbete i alla dess former var mamma intresserad av och hade alltid en stickning eller virkning på gång. Väva mattor i missionsboden två dagar i veckan blev en sysselsättning för henne ända fram till 95 års ålder. Hennes goda hälsa gjorde också att hon kunde engagera sig i kyrkans besöksgrupp fram till 90 års ålder.

Mamma var trygg i sin kristna tro, hade en positiv livssyn och såg alltid framåt, en anledning till att hon kunde bearbeta även de svåra stunderna i livet. Att finnas till för sina medmänniskor var en självklarhet för henne. Vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn kunde alltid känna mammas omtanke och omsorg.

För närmare två år sedan flyttade hon till Dammens äldreboende där hon trivdes bland annat tack vare mycket god omvårdnad. Saknaden är stor, men de ljusa minnena av vår mor, svärmor, farmor och mormor lever vidare.

Barnen med familjer

↧

Per Stenman

February 4, 2014, 6:00 pm

≫ Next: Inga-Britt Berggren

≪ Previous: Birgit Marklund

Jörn

Pappa var en omtänksam man med en stor portion humor.

Han föddes 1948 och blev därmed yngst av Folke och Elida Stenmans fyra barn.

Hans stora intressen var jakt och sport.

I flera år spelade han hockey i Glommersträsk, GLIF. Där träffade han mamma Eva som blev hans fru 1983.

Tillsammans fick de tre barn. Joel, Karin och Ida. Han var mycket stolt över oss barn.

Pappas jaktintresse har präglat hela vårt och hans liv. Älghorn på väggen, flera fina älghundar, tavlor med djurmotiv med mera.

Under flera år var han jaktledare för Jörns jaktklubb.

Sitt yrkesverksamma liv började pappa som 13-åring. Han tillverkade mjärdar. När han blev 14 år började han arbeta i sin fars firma, Stenmans Färg och Måleri, som målare och mattläggare. 1979 övertog han tillsammans med sin bror Anders och sin syster Britt firman. 1992 lades firman ner och pappa började jobba på Jörnträ.

Sina kunskaper som målare och mattläggare hade pappa, och även vi barn, stor nytta av när han bland annat renoverade sommarstugan i Österjörn. Till stugan längtade han, precis som vi, varje vår. Där trivdes han. Flytten tillbaka till huset i Jörn blev senare och senare varje höst.

2011 fick pappa diagnosen Parkinsons sjukdom. Det hindrade honom från att leva lika aktivt som tidigare, men han fortsatte vara mycket delaktig i sina nära och käras liv fram till sin hastiga bortgång i hemmet.

Det är lätt att tänka på pappa med glädje. Vi saknar honom så. Han var bäst.

Eva och barnen

↧

Inga-Britt Berggren

February 4, 2014, 6:00 pm

≫ Next: Erik och Adam

≪ Previous: Per Stenman

Skellefteå

En kall men solig fredagsmorgon, den 24 januari, somnade Inga-Britt Berggren, född Åström, in lugnt och stilla på Klockarhöjdens äldreboende. Hon blev 83 år.

Hon växte upp på Stackgrönnan som nummer två i en syskonskara på tio.

Som 16- åring började hon jobba på Skellefteå lasarett och arbetade där tills att hon gick i pension.

Hon träffade sin man, Ove Berggren, och flyttade då till hans föräldrahem i Bergsbyn.

1965 fick de sitt enda barn, en dotter.

Hon älskade att baka och sköta om hemmet. Ett annat stort intresse var handarbete, virka, sy tavlor och brodera dukar.

Hon var mycket glad då hon fick barnbarn som hon kunde skämma bort.

För tre år sedan började hälsan svikta för henne och hennes man och hon flyttade till Tors äldreboende, då maken inte klarade av att sköta om henne i hemmet. Sommaren 2012 gick hennes man bort och det var en jobbig tid för Inga-Britt.

Den sista tiden tillbringade hon på Klockarhöjdens äldreboende.

Hon arbetade under sin yrkesverksamma tid på fönsterfabriken i Bjurträsk men tvingades sluta på grund av sjukdom.

I början av 70- talet träffade hon sin livskamrat Joel Gustafsson från Holmträsk, Åmsele.

1975 köpte de hus och flyttade till Bjurträsk där de sedan haft sitt hem.

Verna var en unik person och mångsysslare. Hennes stora intresse var blommor, blommor och åter blommar. Fåren och hönsen var också något som hon vårdade med stor omsorg och inte ens den minsta lila gråsparv flög hungrig från gården.

Hon var en sällsynt mjuk och glad person med ”tusen järn i elden”, men hon hade också bestämda åsikter och hon var aldrig rädd för att säga sin mening och hålla fast vid den.

Trots alla sysslor orkade hon med att godhjärtat ställa upp för sina medmänniskor.

Många har fått ta del och njuta av hennes wienerbröd och andra bakverk, för att inte nämna ljusugnsbröd och mjukkakor. Hon deltog också på hantverksmässan med både stickade och vävda alster.

Verna ställde upp för allt och alla och det gjorde hon in i det sista. Hon vägrade ge upp kampen, men sjukdomen segrade till slut.

Hela hösten har Verna otaliga gånger pendlat mellan hemmet och lasarettsvård.

Hennes största önskan inför julen var att orka vara hemma för att kunna besöka julottan i Norsjö kyrka, vilket hon gjort oavbrutet i 47 år. Det var en önskan som med ett nödrop gick i uppfyllelse. På juldagens morgon fanns Verna på julottan, men redan på annandagen var det dags att akut återvända till lasarettet.

Nu är Vernas livsverk slut. Verna lämnar ett stort tomrum efter sig. Sorgen och saknaden är stor, speciellt för Joel, men också för hennes bror Valter och oss andra som stod henne nära.

Gudrun

↧

Sven Berggren

February 5, 2014, 6:00 pm

≫ Next: Oskar Nyström

≪ Previous: Verna Nordén

Skellefteå

Vår pappa Sven Berggren blev 93 år gammal, han somnade lugnt in på Klockarhöjdens äldreboende i Skellefteå, efter en längre tids sjukdom.

Pappa var född och uppvuxen i Mjödvattnet, en by några mil utanför Skellefteå. Som den näst yngste av fyra syskon började han i tidig ålder tjäna som dräng. När han blev lite äldre började han jobba som skogsarbetare tillsammans med sin bror Helge. På äldre dagar sadlade han om och blev byggnadsarbetare åt bland annat Burman & Björk.

I unga år träffade pappa vår mamma, Ingrid Holmström från Varuträsk och de gifte sig 1962. Familjen utökades snart med oss två döttrar, Gunilla 1963 och Elisabeth 1965. Familjen bosatte sig i pappas föräldrahem på Tällåsen. Pappa blev änkeman 2008.

Pappa började tidigt arbeta i skogen, därefter i egen grävmaskinsfirma, han jobbade även som virkesuppköpare åt Wallmarks såg och de sista åren hade han eget sågverk i Dalliden.

Pappa var en aktiv person med många intressen, framför allt skogen, jakten och hundarna. Våra föräldrar tillbringade många vintrar med fiske och skoterkörning i Jäckvik. Han ägde även travhästar under en period. Pappa var en stor naturmänniska, skogen var hans största intresse och han tillbringade väldigt stor del av sitt liv i skog och mark både med och utan bössa. Att avla fram bra jakthundar blev för pappa en stor utmaning då hans mål var att få fram den bästa ”kullen” med de rätta anlagen. Många fina jakthundar har sett dagens ljus på Buholmens kennel.

Jaktintresset omfattade både småvilt- och älgjakt. Under många år var han jaktledare för Tällåsens jaktlag men även ordförande i Svenska Schillerstövarföreningen. Pappa var en social person som trivdes att umgås och ”tokprata” med folk, inte minst på ”morgonmötena” i Ladan på Tällåsen där många ämnen har avhandlats.

På senare år mötte pappa sin vän, livskamrat, Karin, som han fick några fina år tillsammans med. Karin berikade hans tillvaro och tillförde mycket glädje i hans liv.

Trots pappas svåra sjukdom så var han alltid optimistisk, han såg aldrig sig själv som svårt sjuk och var alltid redo att se framåt. Vår pappa levde sitt liv fullt ut med stor livskvalité ända till slutet.

Gunilla och Elisabeth

↧