Skellefteå

Himlen har blivit rikare och jorden fattigare.

Vår pappa, Thore Hellgren, somnade efter en längre tids sjukdom in på Skellefteå lasarett den 17 mars. Han skulle fylla 86 år.

Pappa föddes och växte upp i Kåge. Han var näst yngst i en syskonskara på åtta barn och föräldrarna hette Amalia och Palmer Hellgren.

I unga år träffade han Gurli Pettersson, som blev hans livs stora kärlek. De gifte sig och övertog sedan hemgården i Tjärn, där de också drev ett jordbruk. Tillsammans fick de tre barn, senare också tre barnbarn och två barnbarnsbarn. Efter en tid såldes gården och familjen flyttade till centrala Skellefteå.

Pappa var en mångsysslare och hade alltid mycket på gång. Trots det var han alltid lugn och aldrig stressad. Han arbetade bland annat som speditör, egenföretagare och privatchaufför. Hans sista anställning var som kyrkvaktmästare i Skellefteå landsförsamlings kyrka, där han arbetade i 22 år, fram till sin pensionering. Pappa var medlem i pingstkyrkan i Skellefteå.

Politik var ett av hans stora intressen och han var tidigare engagerad i KDS. Närradiosändningar var också något som upptog mycket av hans tid och engagemang. Han var med och startade närradion för 30 år sedan och han hann göra många närradiosändningar innan sjukdomen blev ett hinder. Han tyckte också om att göra resor med husvagnen till fjällen på vintern och runt om i Sverige på sommaren. Ett intresse som han delade med mamma.

Pappa var väldigt social och utåtriktad. Han tyckte om att träffa människor och ville alltid veta vad de hette, varifrån de kom och vem de var släkt med. Han hade en positiv livssyn och klagade aldrig. Ingenting var omöjligt och in i det sista hade han sin humor kvar.

Pappa var ett ovärderligt stöd för mamma, när han satt och höll hennes hand hennes sista tid i livet. Nu får de träffas igen.

Vi saknar vår pappa och morfar, men vi minns honom med tacksamhet och glädje.

Barnen med familjer

Norra Bastuträsk

Vår käre Martin Segerstedt avled lugnt på Skellefteå lasarett den 9 mars, 84 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Ruth och döttrarna Lena, Åsa och Anna med familjer.

Martin föddes som fjärde son till Leonard och Helena Segerstedt i Norsjö. Familjen utökades senare med ytterligare en son och till slut en varmt efterlängtad dotter. Så småningom flyttade familjen till Granholm, Boliden. Vi har under årens lopp hört många härliga historier om uppväxten med mycket lek och bus men också hårt arbete och där lades grunden för en stark sammanhållning mellan syskonen. Skolan var något mycket positivt för Martin, han älskade att lära sig nya saker genom hela livet.

Efter avslutad sexårig folkskola gick Martin i sin storebror Almars fotspår och blev mjölkkontrollassistent där han åkte runt bland bondgårdar i norra Västerbotten. Något som måste ha passat honom väldigt bra med tanke på hans stora sociala kompetens.

Martin hade ett stort intresse för allt som var motordrivet, vilket säkert bidrog till att han så småningom började arbeta med försäljning av bilar och maskiner. I mitten av 1950-talet träffade han sitt livs stora kärlek, Ruth, som var sjuksköterska. Familjen utökades med tre döttrar, Lena, Åsa och Anna. I slutet av sextiotalet bytte Martin yrkesbana och blev statstjänsteman inom arbetsförmedlingen. Familjen flyttade då till Ånge kommun i Medelpad.

Där kom politiken in i hans liv. Ett stort samhällsengagemang kombinerat med ett stort människointresse gjorde honom till en populär politiker som valdes till riksdagsman för Socialdemokraterna för Västernorrland 1976–1991. Det var händelserika år i Martins liv, han intresserade sig särskilt för skogspolitik och satt många år i jordbruksutskottet. Han fick många vänner och tyckte mycket om sitt uppdrag som den utåtriktade person han var.

När han var färdig med riksdagen bestämde sig Martin och Ruth att återvända till sitt kära Västerbotten, det blev en ny fin period i deras liv. En liten gård i Norra Bastuträsk, med vedeldning, skogsröjning och renovering av hus och ladugård blev en ny positiv utmaning. Det blev 20 fina år innan hälsan började svikta.

Fjällstugan i Klimpfjäll i Vilhelminafjällen var en kär plats för Martin. Stugan var ett livsverk, med många egna lösningar och byggnadsexperiment. De flesta påskhelger sedan 1960-talet har vi firat där. Underbara fjällturer på skoter är något som vi förknippar med Martin. Somrar med bil och husvagn i Europa är också härliga minnen.

Hos Ruth och Martin har det alltid funnits en gästfrihet av sällan skådat slag och många har njutit av härliga samtal på altanen med solnedgången bakom sjön som vy. Martin tyckte om människor och han pratade med alla han mötte. Vi saknar honom oerhört samtidigt som vi har många härliga minnen kvar.

Familjen

Vi vill gratulera vårt älskade barnbarn Konrad Jonsson, Bureå, som fyllde 5 år den 26 mars. Vi önskar dej en rolig dag på skoter i fjällen. Kramar från farfar & farmor.

Vår fina kille Leo Ferm i Kåge fyller 6 år idag! Hoppas du får en jättebra dag. Du är bäst och vi älskar dig! Puss och kram från mamma, pappa och Tova.

Världens bästa Hugo Johansson fyller 3 år idag. Det ska vi fira med AIK-tårta, paket och en massa bus. Han hälsar till alla fröknar och kompisar på Bergets förskola. Pussar och kramar från mamma, pappa, Rut och Svea.

Idag, den 27:e mars, fyller våran gullunge Tyra Sundqvist på Moröbacke 1 år. Det firar vi med tårta, paket och massa bus. Vi älskar dig till månen och tillbak. Kramar från mamma och pappa

Idag vill vi fira att Molly Engström, Östanbäck, fyller 1 år. Stort grattis önskar mamma och pappa.

Arvidsjaur

Henry Sandström har stilla insomnat efter en tids sjukdom i en ålder av 82 år.

Han var enda barnet till Jenny och Axel Sandström.

Efter avslutad skolgång började han följa med sin far Axel i lastbilen och hjälpa till med de dagliga sysslorna i sin fars åkeri, vilket kom att bli Henrys sysselsättning under hela hans yrkesamma liv. I början var det gods och plogning som gällde, senare under 50-talet så inskaffades en tankbil som senare blev stommen i deras åkeri fram till slutet av 80-talet när tankbilen byttes ut mot en grusbil.

1964 gifte han sig med Ebba Boman från Kaxliden och tillsammans fick de fick två barn.

Efter många år bakom ratten så började krämporna att komma vilket ledde till att åkeriet såldes i slutet av 90-talet.

Henry månade mycket om familjen och därtill följde han barnbarnens uppväxt med stort intresse.

Vi minns honom som den snälla och humoristiska person han var och de många roliga historier och berättelser främst från hans unga år. Trots att hans hälsa börja svikta de sista åren höll han alltid humöret uppe.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig, älskad och saknad av oss alla.

Familjen

70 år

fyller den 29 mars Runar Lindahl, Kalvträsk. Födelsedagen firas med släkt och vänner.

Sävar

På Bruksbackens äldreboende har Iris Lindholm avlidit efter en kort tids sjukdom, 90 år gammal. Närmast anhöriga är dottern Chatrin och sonen Anders med familjer samt övrig släkt och vänner.

Mamma föddes i Klemensnäs som yngsta barnet i Johan och Anna Lindgrens barnaskara. Hon arbetade hela sitt yrkesverksamma liv inom handeln, bland annat i Hedmans Speceriaffär, senare Clementinen i Klemensnäs.

1952 träffade hon vår pappa Arne och de gifte sig 1953. Familjen utökades med oss barn, Chatrin och Anders. Hon fick dessutom tre barnbarnsbarn som hon var mycket glad för.

Mamma månade alltid som sina närmaste, bland annat sin mamma, syster och bror som hon hjälpte med diverse sysslor.

Ett av mammas stora intressen var när hon och pappa for på bilsemester till olika platser. Påskhelgerna tillbringades under många år i Renvallen där båda trivdes mycket bra. Andra intressen var handarbete och korsordslösning.

Mamma blev änka 2009. Hon och pappa hade levt tillsammans i drygt 55 år så förändringen blev stor. Efter något år drabbades hon av alzheimer vilket innebar att vi barn fick ta ett stort ansvar för mamma.

Våren 2013 flyttade mamma till Bruksbackens äldreboende Kvarnen i Sävar. Ett helt fantastiskt boende med underbar personal som tog hand om henne och oss anhöriga på bästa sätt.

Från nyåret 2013/2014 har hennes hälsa varit vacklande och hon behövde då tidvis sjukhusvård. Hon fick dock komma tillbaka till Bruksbacken och fick avsluta där vilket kändes mycket skönt och tryggt för oss anhöriga.

Det känns tomt efter mamma och saknaden är stor. Vi är glada att hon nu får förenas med pappa och vi är mycket tacksamma för alla positiva minnen.

Chatrin och Anders

Skellefteå

Tidigt på morgonen den 24 mars somnade vår kära Frideborg in. Hon skulle till hösten ha fyllt 90 år.

Mamma föddes och växte upp i Gamla Falmark där hon var yngst av tre syskon. Föräldrarna var Nils och Frida Morén.

1956 gifte hon sig med Gösta Olofsson och de fick två barn, Barbro och Thomas. Familjen flyttade till Ursviken och senare till Kåge och Morö Backe. 2004 blev hon änka och 2007 avled sonen Thomas, vilket var en stor sorg. Hon flyttade då till Tryggheten på Storgatan.

Frideborg arbetade i yngre år på bageri, i restaurang och på hotell. Tillsammans med Gösta drev de en affär i Ursviken i några år och sedan arbetade hon på Rönnskärsverken.

För mamma var familj, släkt och vänner viktigast. Hon var en social kvinna som alltid hade dörren öppen och på bordet serverades den godaste maten och fikat. Hon delade gärna med sig av allt och engagerade sig speciellt i sina nära och kära. Hennes barnbarn låg henne varmt om hjärtat och hon var mycket stolt över dem.

Frideborg har under alla år alltid fått styrka av sin tro och var delaktig i EFS och Svenska kyrkan. Hon månade speciellt om barnen ute i världen som har det svårt.

Det senaste året har hennes ork blivit allt sämre men ändå var hennes ögon som vanligt pigga och klara. Mamma kunde ta vara på stunden och vara så flexibel, fastän hon blev rörelseinskränkt. På julafton orkade hon komma till vår stuga då det var så lite snö och för bara några veckor sedan kunde jag ta med henne till Citykompaniet och fika.

Vi är tacksamma för allt stöd och all hjälp mamma fått, speciellt på Tryggheten och på Morö Backe, samt de uppiggande besöken och korten hon fått.

Hon var så trött och slut och nu får hon vila, men vi saknar henne.

Barbro med familj

Skellefteå

Einar Steinvall avled den 12 mars på Skellefteå lasarett vid en ålder av 82 år. Närmast sörjande är hustrun Gun, sonen Ulf med frun Joy, Einars systrar Barbro och Ingrid samt övrig släkt. Einar växte upp som den yngste av fem bröder och med två yngre systrar.

Under lång tid var Einar en profil i det idrottsälskande Skellefteå, inte minst alla de säsonger han var speaker vid Skellefteå AIK:s hemmamatcher i ishockey. Einars säkra stämma från speakerbåset blev för många lika självklar som hemmalagets svartgula tröjor. Det var ett uppdrag som låg honom varmt om hjärtat.

Hans röst hördes även i många andra sammanhang. Äldre Skelleftebor minns den tid då idrottens kändisar och nöjesvärldens profiler turnerade i Folkparkerna. På scenen, med mikrofonen i hand, välkomnade Einar superstjärnorna till Skellefteå i samband med populära Barnens Dag. I paraden av stora namn fanns boxningsmästaren Cassius Clay, senare än mer berömd som Muhammad Ali, och svenska hjältar som Ingemar Stenmark och Björn Borg. Inte sällan hann de celebra gästerna med en smörgås hemma hos Einar och Gun på Nilsgatan innan de skjutsades ut till flyget.

Einar kunde konsten att kommunicera med folk, kända som okända. Han hade alltid glada skämt till hands och ofta något lurigt i blicken. Under sitt yrkesliv arbetade han som säljare, under många år för det dåvarande oljebolaget Nynäs och senare Statoil, ett jobb där hans talekonst naturligtvis var en stor tillgång.

Därför var det så tragiskt när Einar för tio år sedan drabbades av en stroke som bland annat gjorde att han tappade talförmågan. Hans sista år i livet blev en utdragen kamp under tuffa omständigheter. Så länge han orkade var främsta nöjet att följa AIK:s hockeymatcher på tv.

På ett beundransvärt sätt höll han humöret uppe under de jobbiga åren, hela tiden med hustrun Gun vid sin sida.

Anders Steinvall

Fällbäcken

På kvällen den 21 mars somnade Manfred Westerlund stilla in efter en tids sjukdom.

Han växte upp i Jakobsfors som nummer sed i en syskonskara av åtta, två systrar och fem bröder. Föräldrarna hette Frans och Hildur. En kär bror, Martin, avled i sviterna av en öroninflammation endast 17 år gammal. Familjen drabbades av ytterligare sorg då modern avled 1946.

1950 träffade Manfred kärleken i Gudrun Holm, de gifte sig året därpå och 1952 föddes tvillingarna Roland och Agneta. 1959, samma år som sonen Martin föddes, byggde de hus i Fällbäcken och adressen är densamma än i dag. 1964 blev familjen komplett i och med sonen Kjells födelse.

Manfred arbetade den största delen av sitt yrkesverksamma liv på Rönnskär åt Boliden. Under många år har han även arbetat med timmerkörning och med hästen som arbetskamrat.

Makarna har tillsammans drivit jordbruk med mjölkkor, under 1980-talets senare hälft övergick de till köttproduktion.

Under militärtjänstgöringen på Ing 3 i Boden utbildade han sig till hovslagare, med tiden blev han skicklig och var flitigt anlitad i trakten.

Hästintresset har följt honom genom livet, många kallblod har fötts upp på gården. På senare år växte ett travintresse fram, främst via sönerna. Hästar som Vikebrun, Hallingbrun och Toringen är egna uppfödningar.

Manfred var duktig och hade känsla för djuren, ofta kallades han ut för att hjälpa till vid svåra kalvningar och fölningar.

Ved var ett annat intresse, så sent som i höstas klöv och kapade han in en hel vintervet, trots sviktande hälsa.

Manfred hade ett genuint intresse för andra människor och var ungdomlig i sinnet. Han var humoristisk och lite retsam. Generös och hjälpsam är andra ord som beskriver hans personlighet. På sommaren när slåttanna äntligen var klar och höet inne, så var det självklart att hjälpa grannarna att göra klart sitt.

Han hade en religiös livsåskådning och en stark Gudstro. Nu är arbetsmyran och kämpen Manfred hemma hos Gud, himlen har fått en ny ängel!

Vi är så tacksamma att vi fått vara delaktiga i Manfreds liv, vi sparar minnena som guldkorn i våra hjärtan.

Familjen genom Marie

Skellefteå

Vår älskade Enar Arvidsson avled söndagen den 16 mars på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Han blev 85 år. Närmaste anhöriga är hustrun Karin och döttrarna Birgitta och Kristina med familj.

Enar var född i Brännkälen, Burträsk, och son till hemmansägaren Arvid och Nikolina Andersson. Han var yngst bland sex syskon. I späd ålder blev Enar faderlös och 1947 omkom modern under ett fallande träd.

Enar träffade Karin när hon var lärare vid skolan i Brönstjärn. De gifte sig 1954 och familjen flyttade till Skellefteå. Enar köpte ett åkeri som han arbetade med hela yrkeslivet. Enar var en teknisk och finurlig problemlösare, men också en idealisk make som kunde laga mat, tvätta, sy och städa. Med sin sociala förmåga fick Enar många goda vänner. Vårt hem var gästfritt och välbesökt.

Enar var sportintresserad och började tidigt spela tennis. På 1970-talet byggde han tillsammans med vänner en tennisbana i nuvarande Sjungande dalen. Han tyckte om musik och spelade ibland dragspel. Enar trivdes i skog och mark, och hade många svamp- och bärställen. Fiske var ett annat intresse. På semestern blev det ofta resor till fjällen eller till varmare länder.

Efter pensioneringen 1990 fick Enar och Karin fortsatt fina år tillsammans. Han började spela golf och gick flera rundor i Rönnbäcken varje vecka, och engagerade sig i kulturarvet Rismyrliden. Han arbetade även med hantverk efter sin egen design. Enar hade förmågan att få det mesta att gro, växa och blomstra. Pyssel i den egna trädgården och tomatodling var två favoriter.

Enar var trygg, stabil och omtänksam. Vi känner tacksamhet över alla år som vi fått tillsammans. Vi gläds åt alla fina minnen. En innerligt älskad make, pappa, svärfar och morfar har lämnat oss i sorg och saknad.

Familjen

Skellefteå

Tidigt på söndagsmorgonen den 23 mars avled vår älskade mamma på äldreboendet Sunnanäng.

Hon föddes den 24 maj 1926 som tredje barnet i en syskonskara på fem.

Mamma gifte sig med sitt livs stora kärlek Edmund och tillsammans fick de fem barn.

Mamma var arbetssam och noggrann med allt vad hon gjorde. Hon skötte hemmet perfekt samtidigt som hon arbetade i familjens företag.

Familjen utökades så småningom med sexton barnbarn och tjugoen barnbarnsbarn.

Mamma var en godhjärtad, omtänksam och hjälpsam person som alltid oroat sig för sina nära och kära. När hon var frisk var hon en stor hjälp för oss alla både vad det gällde barnpassning, matlagning och bakning. Vårt hem stod alltid öppet för släkt och vänner.

Mammas stora intresse var att resa tillsammans med pappa. Under ett par år bodde familjen i Tyskland men hemlängtan blev alltför stor och 1967 valde familjen att återvända till Sverige.

Mamma förlorade sitt livs stora kärlek 2001 och strax därpå drabbades hon av sin första stroke. De sista åren bodde mamma på äldreboendet Höken som sedermera blev Sunnanäng. Där vårdades hon ömt av sin kontaktperson och övrig personal.

Sorgen efter mamma är stor men vi finner tröst i att hon återförenats med vår pappa i det stora marmorhuset som hon drömde om natten innan hon avled.

Barnen med familjer genom döttrarna Viveca och Boel

Skellefteå

En kär maka, en älskad mamma har lämnat oss. Hon insomnade stilla med familjen och systern Ingrid vid sin sida.

Hon skulle om sex dagar fylla 84 år.

Britta Grahn, född Kvarnström, föddes 1930 i Boliden och växte upp i en kärleksfull familj.

När hon var sex år förverkligade familjen drömmen om ett eget litet hemman och flyttade till Finnforsfallet. Hemmet var litet och syskonen många, men det var även de glada stunderna.

Efter avslutad skola jobbade hon i affär och det var där hon 1947 träffade en blond, visslande springpojke från Strömfors, Henning. De gifte sig 1954.

Hennings jobb förde dem till Storuman och det var där hon 1958 fick sitt första barn, Carin.

Vägen ledde åter till Boliden och 1964, på hennes födelsedag, födde hon en son, Lars. Han föddes i baksätet på en Volvo PV och Henning fick agera både barnmorska och rallyförare.

Efter ett par år gick flytten till Skellefteå. Där upptogs hennes vardag av att uppfostra sina barn och att ta hand om andras barn i jobbet inom barnomsorgen.

De sista åren kom att präglas, och med tiden domineras, av kampen mot sjukdomen parkinson. Under denna tid var familjen, inte minst de tre barnbarnen, hennes tröst och stöd. Kampen mot sjukdomen blev henne till slut övermäktig och hon har nu fått den ro, i kropp och själ, som hon så länge varit berövad.

Vi minns henne som en varm och omtänksam person och är tacksam för allt hon gjort för oss.

I ett efterlämnat brev skrev hon:

”Gläds åt den tid vi fick vara tillsammans.”

Det gör vi!

Vi unnar henne en skön vila.

Henning, Carin och Lars

Luleå

Anders Ågren avled i mitten av mars efter en kort tids sjukdom på Sunderby sjukhus. Han föddes på senhösten 1956 som första barnet till Kjell och Gusti. Familjen utökades så småningom med ytterligare en son, Lars, som kom att stå pappa riktigt nära.

Uppväxtåren spenderades i Nicknoret, Mensträsk och Finnäs och efter avslutad gymnasiegång och militärtjänst började han sin karriär på Extena i Norsjö. Karriären kom att bli mångfacetterad med yrken som bland annat försäljare, gruvarbetare och i slutet som diamantborrare. Pappas anpassningsförmåga och lätthet i att smälta in berikade hans liv med många vänner och bekanta och han hade en speciell gåva i att lära känna nya människor oavsett var han befann sig.

Ett av pappas stora intressen var dans och det var på en dans i Byske 1980 som han träffade vår mamma Irén. Första barnet, Marielle, kom 1984 och drygt ett år senare utökades familjen med sonen Ken. Vi barn kom att bli viktiga pusselbitar i pappas liv och han gjorde allt han kunde för oss. Att dessutom få bli farfar gjorde pappa obeskrivligt glad även om tiden med sitt barnbarn blev alltför kort.

Som ung spelade pappa fotboll för bland annat Fromhedens IF och Kusfors IK samt ishockey för Norsjö IF. Även om han sällsynt utövade dessa sporter på senare år gillade han att se dem på tv. Den främsta passionen var framför allt Skellefteå AIK och han följde deras framgångar med ett leende på läpparna.

Tomheten som pappa lämnar efter sig är svår att greppa och vi kommer alltid att sakna hans otaliga ordvitsar, lättsamma sätt och hans förmåga att ta livet med en klackspark!

Familjen

Fyra generationer: Fr v mormor Marina Wikström, Mormors mor Siv Engvardsdotter med barnbarnsbarn Junie i famnen samt mamma Anna Kramer längst till höger.

Äntligen! Den 4 januari bestämde sig Lili Agnes för att komma ut till oss. Hon vägde 3 360 g och var 50 cm lång. Föräldrarna heter Lotta Andersson och Blagojcho Bozhinov.

Fyra generationer. Farfar Roger Karlsson, Skellefteå, farfarsmor Gertrud Karlsson, Norsjö med barnbarnet Elly Bjursell i famnen och pappa Johan Bjursell, Nyliden.